Vissa dagar frågar jag mig verkligen varför jag gör mig besväret att tro på Jesus, det är ju inte lätt att förstå alltid hur lätt det faktiskt är. Men mitt tvivel vet jag egentligen inte varifrån det kommer, det är som om nåt försöker sabba min relation med Jesus genom att komma med en hoper tvivel. Dock finns det så mycket i mitt bagage numera att jag kan värja mig från alla hopplösa motargument.
Det finns någon som alltid håller en vakande hand över oss.
Han såg till att jag kom hem levande och i ett stycke från Tanzania och han ger mig trygghet även i min Svenska vardag. Förra veckan var jag otroligt orolig för hur jag skulle få min ekonomi att gå ihop, månaden hade inte ens börjat och mina pengar var redan i princip slut med tanke på allt jag skulle behöva skaffa inför skolstart. Begreppet "fattig student" tog mig med storm på ett otrevligt vis.
Jag frågade Pappa i måndags om inte han och Mamma kunde tänka sig att hjälpa mig köpa busskort eller så. Han sa att vi skulle fundera på en lösning.
På lunchrasten gick jag in på min mejl och får se ett mejl-svar från försäkringsbolaget jag hade haft under min praktiktid i Tanzania. I mejlet stod det utan omsvep att de hade beslutat att ajg skulle få 13000 kronor som ersättning (eller nåt) för att jag blivit överfallen. Jag visste inte att man fick pengar för sånt. Jag vet inte om summan ifråga är stor eller liten men den kom högst oväntad och oerhört lägligt och välkommet. Tack vare detta, som jag ser som en skänk från ovan, kan jag klara den här månaden också utan att ta av pengar som jag inte har och jag tackar Gud!
Han ser till vårt bästa och kan verkligen sända hjälp i rätt stund. Be så ska du få!
