My first zombie-attack!

Jag har aldrig varit mycket för zombiefilmer. Jag är ju så lättskrämd redan som det är utan att behöva spä på det hela ännu lite mer.
En zombiefilm som jag ändå kan med är "Shaun of the dead", där är zombierna inte fullt så farliga som de kan vara i andra filmer. De liksom är väldigt sega, har problem att ta sig frammåt och ser extremt nyvakna ut, eller trötta i allmänhet... Jag har således fått en liten inblick i hur en zombie är och hur farligt det kan vara om man blir biten av en.
I min favorit-zombiefilm får man också lära sig hur man på bästa sätt tar kål på en zombie. Genom att "avlägsna huvudet eller på annat sätt förstöra hjärnan" annars kan man ju försöka springa ifrån dem och hoppas att de inte kommer rännande efter.

Igårkväll när jag gick från tåget påväg hem till mitt så är jag nästan säker på att jag mötte en zombie (!!). Jag hade gått förbi puben där gamla fylletrattar och fjortistjejer hängde och gick just förbi konsum då han klev fram bakom husknuten. Han såg ganska borta ut. Jag fortsatte att gå, dumt att stanna tänkte jag, han va nog påväg till puben. Jag märkte strax att han börjat gå åt samma håll som mig och jag blev lite orolig. Hade han fått vittring på "lammkött"?! Skulle han hinna ikapp mig innan jag hunnit fram till min port?! Jag ökade på mina steg en aning, såg mig över axeln snabbt och såg hur han haltade efter. Sista biten fram till huset småsprang jag och fiskade upp nycklarna i farten, låste upp och drog igen dörren efter mig. För att va riktigt säker sprang jag uppför trapporna, låste upp min dörr och drog igen den efter mig. *klick* dörren va låst igen och jag va säker på insidan.
Jag ville se om jag bara inbillat mig att han följde efter mig och att han egentligen bara var påväg uppför gatan så jag såg ut genom köksfönstret ner på gatan. -shit!! Han stod kvar där nere! Han såg ut som att han tappat spåret. Efter en stund vände han sig om och linkade tillbaka mot konsum.
Hoppas han inte hittade någon annan att "käka upp" inatt!

Saker som gör mig arg och lessen.

Har ni kollat på tv den senaste tiden? Har ni varit för trötta för att zappa runt mellan kanalerna under reklaminslagen så att ni blivit tvugna att titta på reklamen? Har ni då kanske sett den reklamen om en gullig tant som får besök av hela släkten över jul och går runt och bjuder sina barnbarn på godis, för att i nästa stund vända sig om och inse att det inte finns någon där. Eller den gamle farbrorn som får besök vid sin sjukhussäng av sina barn och barnbarn, men som egentligen även han är helt ensam. Det är reklam för att visa att vi kan ge pengar till en organisation som åker ut till de ensamma så att de ska få sällskap.
En annan reklam är den om mannen som berättar om sina barndoms jular, han berättar om hur magiskt det var och hur han flera dagar innan jul knappt kunde sova eftersom han var så förväntansfull. Till sist suckar han och konstaterar; "sådana jular får man aldrig igen". Mannen är en hemlös utsatt man som blivit illa märkt av livet. Det är stadsmissionen som gör reklam för att vi kan skicka in ett bidrag för att människor som den mannen ska få uppleva julen som de minns den från förr.

Även fast jag blir lessen av dessa två reklamfilmer så älskar jag dem. De ruskar om oss lite och hjälper oss att komma ihåg hur verkligheten ser ut för somliga av oss här i vårt land.
Även fast jag blir arg över verkligheten som presenteras i dessa två filmer så är det en bra ilska. Den ilskan väcker mig till att vilja förändra dessa felaktigheter som vi alla under alltför lång tid har omedvetet accepterat mer eller mindre.
Varför lever vi? Är det inte tänkt att vi alla ska kunna ta hand om varandra? En gammal människa ska inte behöva sitta ensam på nåt rum undanstoppad från världen och med bara minnen eller inte ens det som sällskap.
En människa med sår efter år av utanförskap ekonomiskt eller socialt ska inte behöva känna hopplöshet.

I ett land som vårat borde vi alla se till att ge värme och medmänsklighet till de vi möter. Vi har råd att möta dem som inte har råd. Vi kan om vi är vakna och om vi vill.

Guds frid till er alla mina vänner inför den kommande veckan.