Det va min dröm så jag fick vara så god och hålla ut... (och hålla fast)

Jag vaknar och känner mig otroligt spänd i hela kroppen och kissnödig nåt vansinnigt.
Det började med att någon sa till mig att vi skulle åka på en jättespännande resa och få va med om nåt jättekul. Det va något som skulle hända på en ö, det va typ Gotland.
Vi skulle få åka helikopter över, vilket kändes som verklig lyx, det skulle gå snabbt och vi skulle inte behöva betala så mycket för det. Det visar sig att resan kommer att bli lite mer speciel än jag förväntat mig. Alla som åker med måste stå på ett rep och hålla i sig i ett annat rep för att inte ramla rätt ner i marken, eller havet(!). Jag har inget annat val än att hålla mig fast. Snart visar det sig att resan är längre än vad jag trott. Det är helt plötsligt själva resan som blivit "grejen" och jag upptäcker andra transportmedel som flyger åt samma håll som det jag åker med och där finns människor som jag känner igen. Jag känner att jag snart inte orkar hålla mig kvar på de där repen men vågar inte säga att jag vill kliva av, det ända jag vågar säga är: "Jag måste bara stanna och kissa, annars kommer jag inte kunna hålla mig kvar på repet." Då får jag kliva av lite och kissa. Senare upptäcker jag att de vänner som jag började resan med liksom har tröttnat och lämnat mig för nåt annat. De kanske har gått hem eller nåt men jag kan inte släppa taget om repen...
Tillslut bestämmer jag mig för att jag inte orkar med denna galenskapsfärd längre. Jag går fram till piloten och försöker säga att jag ger upp, att jag inte vill vara med längre. Han bryr sig inte utan håller på och gullar med ett spädbarn som ligger där i en vagn. Då går jag därifrån och då vaknar jag också upp. Jag har under natten vänt mig i sängen så jag legat och sovit med huvudet i fotändan av sängen och varenda kroppsdel värker som om jag verkligen gjort den där vansinnesfärden inatt.
Varför gjorde jag det? Varför fick jag inte bara sova?
Frågorna kan bli många...