Dive, into something new!

The long awaited rains Have fallen hard upon the thirsty ground
And carved their way to where The wild and rushing river can be found And like the rains I have been carried here to where the river flows
yeah
My heart is racing and my knees are weak As I walk to the edge
I know there is no turning back
Once my feet have left the ledge
And in the rush I hear a voice That's telling me it's time to take the leap of faith So here I go

I'm diving in I'm going deep in over my head I want to be
Caught in the rush lost in the flow in over my head I want to go
The river's deep the river's wide the river's water is alive
So sink or swim I'm diving in

There is a supernatural power In this mighty river's flow
It can bring the dead to life And it can fill an empty soul
And give a heart the only thing Worth living and worth dying for yeah
But we will never know the awesome power Of the grace of god
Until we let ourselves get swept away Into this holy flood
So if you'll take my hand We'll close our eyes and count to three
And take the leap of faith Come on let's go

I'm diving in I'm going deep in over my head I want to be
Caught in the rush lost in the flow in over my head I want to go
The river's deep the river's wide the river's water is alive
So sink or swim I'm diving in!

En låt som växer för varje gång jag hör den och nu tänkte jag berätta vad den betyder för mig.
Att våga ta steget ut i det okända, att lita på att det finns någon där och tar emot mig om jag faller. Jag står inte ensam utan kan lugnt sjunka ner i djupet av Guds kärlek och omtanke. "sink or swim" spelar ingen roll hur det blir efter det att fötterna lämnat "bryggan" /"stegen" om vi litar på Gud så kommer han att vara där. Även om man slår i botten och inget blir som man tänkt så är han där. Känns gott att tänka så, jag väljer att tänka så och leva efter den tanken.

Tanken är just nu extra aktuell då jag befinner mig mitt i ett jättesprång ut i det okända själv. Ny stad, nya vanor och nybliven student. Jag är glad att jag har Jesus vid min sida (låter kanske galet jesusfreak-igt men jag tror på det och det gör mig lugn) och på min arm finns numera en påminnelse om att våga...

"take the leap of faith Come on let's GO! "

Det finns oftast bara en fråga kvar, at the end of the day...

Frågan är "varför"?!

Jag har för tillfället ett jobb som tillåter mycket funderingar och tanketrassel under arbetstid, (Många skulle kanske kalla det hjärnbefriat arbete men det är inte helt sant heller). Jag får ofta mycket att fundera över då jag hör på radio, många input att sortera.
Idag hörde jag ett inslag på nyheterna om läget i Syrien, inte helt förvånande såklart och inte heller något sällsynt, de sa att det idag dött 9 personer i en attack och att det igår dog 170 personer i stridigheter. Sedan var inslaget slut.
Va är det egentligen?!
Jaha, nu har nästan 200 personer dött på två dagar. Okej? Vad säger man om det? Jag blev illa berörd av min egen reaktion därför att jag knappt reagerade alls. Jag började fundera, hur kan det vara så att jag inte ens tänker på vad som händer längre?
Jag frågade mig själv; är det inte tillräckligt nära? Hur nära måste detta fruktansvärda komma för att jag/vi alla ska beröras såpass att vi gör något för att rädda de oskyldiga som slaktas/sprängs/mördas?
Min slutsats blev att det redan är nära nog, det ska inte komma närmre utan drivas längre bort! Det ska drivas bort från jordens yta och aldrig komma igen. Den ondska som tar livet av så många varje dag är otrolig och måste försvinna.
Men hur ska man göra för att bli kvitt den? Det är nästa fråga. Det skulle inte hjälpa med våld, då skulle vi behöva bruka otroligt mycket våld och vi kan inte överträffa det som redan sker.
Det skulle bli som i sagan om ringen, ni vet det Gandalf pratar om när han säger: "I would try to use the ring with the desire to do good, but through me it would wield a power to great and terrible to even imagine." jag tror detsamma gäller om man använder våld för att skapa fred och frid. Vi måste komma på andra vägar. Jag vet inte hur vi ska göra men...
Kanske vi ska ha "the fellowship of the världsfred"...
Vi kunde sända ett gäng otippat sammansatt av personer att sprida godhet och kärlek direkt till de människor som nu är ondskans hantlangare. Om det lyckas bra så blir de omvända till godheten alternativt så sprängs de som agent Smith i the matrix när han fylls av Neo.
Båda alternativen känns bra...

Kom gärna med egna smart-förslag!
Guds frid!