måndag 29 november 2010

Min pappa tjatar så mycket...

I flera år tror jag han har tjatat på mig att han vill att jag ska läsa en bok skriven av Kaj Pollack som heter "Att välja glädje". Det är någon självhjälps bok för att folk ska hitta vägar att må bra trots livets små kringelikrokar.
Det är ju gott och väl men jag orkar inte läsa någon bok av Kaj Pollack och jag vill inte göra det bara för att pappa säger åt mig heller (envis som jag är). Jag tror att för min del så har jag hittat ett sätt att välja glädje på numera. Helt utan Kaj Pollack.
I lördags var det en stor julkonsert i Filadelfiakyrkan och vi i bibelskolan skulle stå och välkomna folk som kom från pendeltåg och tunnelbanan. Det var faktiskt roligt att hälsa på folk. Många blir så förvånade när någon börjar prata med dem, vissa ser sura ut men många blir otroligt glada och skiner upp. Jag fick hjälpa en blind man att hitta in i kyrkan eftersom han aldrig hade varit där tidigare.
Jag stod tillsammans med min klasskompis Rebecka och det slog mig att vi var lite som gatuförsäljare där vi stod och ropade åt folk, vi frågade om de skulle till julkonserten och om de skulle dit så var de väldigt välkomna och om de inte skulle dit så var de ändå välkomna dit. och vi önskade alla vi hann med en riktigt trevlig kväll oavsett vart de skulle.
Jag kom att tänka på hur lika försäljare vi var och några ord i en mening kom till mig direkt:
-Att sälja glädje.
Det låter ju snarligt boken av Kaj Pollack men så mycket bättre. Iallafall om det handlar om att stå som vi gjorde på gatan och sprida julglädje på samma sätt som gatuförsäljarna på hötorget lockar till skratt.
Jag vill fortsätta att "sälja glädje" till andra, helt gratis såklart. Det är roligt när man gör folk glada och sprider ljus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar