djuriska funderingar.

Jag tror, eller iallafall trodde, att jag körde på en liten mus när jag cyklade hem från jobbet idag. det såg precis ut som om det var en liten grå mus som låg halvgömd under ett höstlöv mitt på cykelbanan... Jag inser det orimliga i att köra på en liten mus mitt på en cykelbana och jag är den första att erkänna att det inte var en mus utan bara ett löv, eller att jag precis missade musen med nån centimeter eftersom det inte blev någon blodbad eller så.
Djuren tycks i vilket fall som helst uppträda en aning knepigt nu när det blivit höst... Den senaste tiden har jag blivit tvungen att dammsuga upp en mängd flugor från mina golv. Det är som att de krypit in i min lya för att lägga sig å bara dö... tycker det känns som ett konstigt beteende, till och med för flugor. Även andra småkryp har tagit sig in för att dö. För flera veckor sedan såg jag en liten liten gräshoppa bakom min säng och den tycktes ligga där och vila lite... när jag petade till den lite så fick den nog och sen gav den upp. Hoppas det inte var jag som tog kol på den lille stackarn...

Får se vad som dyker upp härnäst!

minnen

Just nu är jag inne i en liten fas där jag försöker hitta min personlighet och min identitet och i detta ingår en hel del rotande i det förflutna. Ännu en ny våg av minnen och tankar väcktes för några veckor sedan då jag dammade av min bokhylla och fann en utav mina första böcker "Mamman och den vilda bebin". Vi har en film från när jag är runt 2 år gammal och tillsammans med mamma reciterar hela boken utantill. Jag var ett barn med två väldigt kulturintresserade föräldrar, jag fick höra av mamma att hon och pappa redan innan jag var född hade börjat köpa böcker till mig. Så kunde jag göra annat än att ta till mig allt de läste... Vi hade alltid högläsning om kvällarna. Fantastiska stunder tillsammans.
Vi har också dokumenterat på film vilket oerhört lättskrämt barn jag var. Jag var nog rädd för det mesta faktiskt. På en film ser vi mig när jag ryggar tillbaka för en till synes osynlig fara. Mamma, som är van vid detta, säger aningen trött: "Linnéa du behöver inte vara rädd för blomflugor, de är inte farliga." men jag lyssnar inte utan kniper ihop munnen så inte den pytte pyttelilla flugan ska komma in i den och flyttar min lilla barnkropp så långt från den tänkta faran som möjligt. Och häromdagen fick jag höra att jag tydligen var rädd för tv-apparater när jag var liten. Jag vet inte exakt varför jag nu var det men det löstes raskt genom att jag på tv'n fick titta på exempelvis konståkning och då gick det bra för jag blev såklart trollbunden av de vackra människorna som var så duktiga på skridskodans. Själv blev jag aldrig någon vidare på skridskor. Jag var rädd för att ramla på isen och så gjorde det alltid så ont i fötterna så fort jag åkt runt en stund. Nä det var inget jag satsade på men livet har nog andra saker beredda för mig...

Nog om mina minnen för idag, nu ska jag ta fram min värmefilt så jag inte fryser inatt. Det börjar bli kallt nu...

Glid i frid mina vänner!

på gång...

Efter en sommar av mestadels chilltime och goa stunder med nära och kära har nu hösten kommit igång på allvar. På jobbet arbetar vi redan nu som nissarna inför julen, trots att jag inte tror att nissarna börjat jobba på klapparna ens ännu. Ingen rast eller ro för det är många människor i landet som behöver hjälp med pressande under nätterna eller sömnapné som vi vill hjälpa dem bli av med.
Trots allt hårt jobb har jag börjat ta vara på tiden och göra det som känns viktigast i livet. Förra helgen spenderade jag söndagen med mamma då vi for och plockade upp ett stort antal rovor och andra grödor på vår kolonilott och beundrade vad jorden kan ge oss för godsaker. Därefter bjöd jag mamma och hennes vännina på lunch och vi hade en trevlig stund.
Denna helg tog mamma på egen hand upp resten av våra skatter då det fanns risk för frost enligt nyheterna tidigare i veckan. Hemma blev det sedan skärdefest och ett stort jobb med att skrubba morötter och koka in för att frysa och mamma la in rödbetor efter konstens alla regler.
Lite inspirerad av allt finlir i köket tog jag tillsammans med en kompis idag och lagade till oss en festmåltid som inte var utav denna världen (kändes det som). Vi gjorde någon form av moussaka med squash från kollonilotten och hade rödbetor med fetaost till. Allt var mycket gott och det blev över väldigt mycket mat, jag får ta och frysa in det så jag kan ta med till lunch i flera veckor. gott gott gott!
Det känns alltid lite bättre att leva när jag får njuta av goda saker så som en vällagad måltid med naturliga ingredienser eller gott sällskap av en nära vän. Jag tackar Gud för förmånen av att ha allt detta.
Så flyter tankarna osökt in på de som lider nöd på afrikas horn och inte alls kan få samma chans som mig att njuta av livet. Jag ber och hoppas att de ska finna ljus i sina liv och kunna njuta då och då trots allt de får gå igenom. Som tur är finns det möjligheter för oss som har mycket att ge av det vi har till de som inte har någonting. Många bra organisationer finns just nu på plats för att hjälpa så många nödställda de bara kan. Jag hoppas att det görs på ett så bra sätt som möjligt.

För att knyta ihop säcken igen så kan jag avsluta med att mitt i mina tankar om nödställda dök en ny-gammal tanke upp i huvudet igen...
Imorgon blir det att gå tillbaka till tomteverksta'n igen och jobba på, många måste få vår hjälp med det vi kan göra. Även om de inte är svältoffer eller annat så är det ändå viktigt. Alla kan vi göra något för att hjälpa någon i vår närhet. Det är inte bara de som åker till en annan kontinent som är hjältar. Jag vill uppmana alla (både de som läser detta och andra) att vara vardagshjältar. Ni kan vara det i stort och i smått. Det behövs inte alltid så mycket utan bara ett litet ord, en blick eller en ostmacka...

Glid i frid mina älskade vänner!