Just nu är jag inne i en liten fas där jag försöker hitta min personlighet och min identitet och i detta ingår en hel del rotande i det förflutna. Ännu en ny våg av minnen och tankar väcktes för några veckor sedan då jag dammade av min bokhylla och fann en utav mina första böcker "Mamman och den vilda bebin". Vi har en film från när jag är runt 2 år gammal och tillsammans med mamma reciterar hela boken utantill. Jag var ett barn med två väldigt kulturintresserade föräldrar, jag fick höra av mamma att hon och pappa redan innan jag var född hade börjat köpa böcker till mig. Så kunde jag göra annat än att ta till mig allt de läste... Vi hade alltid högläsning om kvällarna. Fantastiska stunder tillsammans.
Vi har också dokumenterat på film vilket oerhört lättskrämt barn jag var. Jag var nog rädd för det mesta faktiskt. På en film ser vi mig när jag ryggar tillbaka för en till synes osynlig fara. Mamma, som är van vid detta, säger aningen trött: "Linnéa du behöver inte vara rädd för blomflugor, de är inte farliga." men jag lyssnar inte utan kniper ihop munnen så inte den pytte pyttelilla flugan ska komma in i den och flyttar min lilla barnkropp så långt från den tänkta faran som möjligt. Och häromdagen fick jag höra att jag tydligen var rädd för tv-apparater när jag var liten. Jag vet inte exakt varför jag nu var det men det löstes raskt genom att jag på tv'n fick titta på exempelvis konståkning och då gick det bra för jag blev såklart trollbunden av de vackra människorna som var så duktiga på skridskodans. Själv blev jag aldrig någon vidare på skridskor. Jag var rädd för att ramla på isen och så gjorde det alltid så ont i fötterna så fort jag åkt runt en stund. Nä det var inget jag satsade på men livet har nog andra saker beredda för mig...
Nog om mina minnen för idag, nu ska jag ta fram min värmefilt så jag inte fryser inatt. Det börjar bli kallt nu...
Glid i frid mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar