I början av denna dag kändes allt dött och jag önskade att jag skulle ha något roligt att skriva om så alla skulle få något roligt att läsa. Men jag kom inte på nånting som skulle vara roligt att skriva om, verkligen ingenting.
Men så kom jag till jobbet och började lyssna på p1 och hörde nåt om en filur som skulle dyka upp i något program under dagen, tyvärr missade jag i vilket program och vilken tid så det tog en jättelång tid innan jag visste vad jag skulle hålla reda på.
Det var programmet studio1 som hade en väldigt speciell gäst, eller för mig är han speciell och speciellt nu i sommartid.
Det är som en sommarflört, när Carl-einar Häckner kommer med sina sommar-varité-föreställningar till Sverige då är det jag som gör allt för att se åtminstone EN show. Jag har varit lite sorgsen för att det inte blir nåt gig på Gröna Lund i sommar och nu så kom iallafall de glädjande nyheten (för mig) att Herr Häckner kommer till Götet iallafall.
Lyckan finns bakom hörnet och jag måste dit för min lilla sommar-romans. Häckner kan konsten att alltid vira in mig i hans fantastiska värld där vad som helst kan hända och det finns inte så många krav som ska fyllas. Allt man behöver göra är att sitta där om slappan av och njuta av sjuka trix och vindlande texter om världen och universum.
Se upp Göteborg! Snart kommer jag smygandes in i stan bakvägen och glider längst fram till Stora Scenen, kanske ses vi där;)
onsdag 30 juni 2010
måndag 28 juni 2010
I brist på annat...
Jag målade häromdagen en hyllningsteckning i paint. Ni får gärna droppa en gissning på vem hyllningen riktar sig till i kommentarsfältet. Jag blev nöjd med bilden, nog finaste jag gjort i paint sedan småskolan.
Kram på er!
lördag 26 juni 2010
trix och knep...
Det kan jag inte ge några.
Det spelar ingen roll hur rolig, fin eller trevlig man är. Insida eller utsida, du vet inte vad andra människor ser i dig och tillslut är det enda man kan göra att bara vara och sedan kanske din prins-charming kommer och väljer dig framför alla andra. Men det kan ju ta tid som det märks. Mitt enda tips är väl det som jag kom på för några dagar sedan, sluta längta och hoppas att just HAN ska se dig som speciell! Det finns inget att göra för att det ska hända.
Det känns otroligt skönt att börja bestämma sig för att handla på det här viset. Efter en så lång tid med samma känsla i sin sfär är det som en ljusglimt att kunna lägga detta bakom sig, om jag kan...
Nu är det bara upp till bevis.
Det spelar ingen roll hur rolig, fin eller trevlig man är. Insida eller utsida, du vet inte vad andra människor ser i dig och tillslut är det enda man kan göra att bara vara och sedan kanske din prins-charming kommer och väljer dig framför alla andra. Men det kan ju ta tid som det märks. Mitt enda tips är väl det som jag kom på för några dagar sedan, sluta längta och hoppas att just HAN ska se dig som speciell! Det finns inget att göra för att det ska hända.
Det känns otroligt skönt att börja bestämma sig för att handla på det här viset. Efter en så lång tid med samma känsla i sin sfär är det som en ljusglimt att kunna lägga detta bakom sig, om jag kan...
Nu är det bara upp till bevis.
torsdag 24 juni 2010
att lapa i sig the good stuff...
Ja hörni...
Ibland är livet härligt och ibland är det svårt. Ibland kan man vara väldigt väldigt trött bara. Ikväll fick jag ett väldigt hett tips från min lillasyster på hur man kan göra om man är sjukt seg men ändå vill äta snacks. Som tur är finns knepet dokumenterat och jag har fått den äran att publicera instruktionsvideon här på bloggen. Watch and learn:
fredag 18 juni 2010
människan och mördarsnigeln
De pratade på radion om mördarsniglarnas intåg i grönsaksland och annat som vi önskar att de kunde hålla sig ifrån. De förstör ju mest där de drar fram och man kan tycka att de gott och väl hade kunnat stanna i naturen där de kan hitta allt de behöver för att överleva. Men nejdå de vill förstöra bara utan slut.
Har ni tänkt på hur lika vi människor är just mördarsniglar?
Många säger att vi härstammar från aporna men jag skulle absolut vilja hävda att vi är besläktade med dessa klibbiga små varelser. Titta bara på hur vi, liksom mördarsnigeln, dras till platser som är lite finare och lite bättre än det vi kommer ifrån. Är det en fin sandstrand så vill vi direkt bygga strandhotel där, har vi kunskap om hur vi kan så grödor ska någon manipulera grödorna så att allt dör efter några år och finns det kakor hemma så äter vi upp dem.
Tipset för att bli av med mördarsniglarna fick vi höra från en lyssnare som skrev in till programmet och sa: Ställ bara ut en tallrik med öl så kommer sniglarna dit och drunknar.
Lustigt nog är ju även många av oss människor i princip drunknade i öl eller liknande dryck. Jag vet inte om vi ska försöka sträva efter att bli mindre lika sniglarna eller om det bara är att köra på. Kanske är det inte möjligt att fly från sitt öde.
Dock måste sägas att jag faktiskt tror på vår framtid. Jag tror att till exempel mitt fina land Sverige kan gå först mot att vara världens mest kärleksfulla och rättvisa land.
I helgen fick vi, alla som ville, bevittna bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och hennes prins Daniel. Det strålade om dem och kärleken gick som en löpeld genom Stockholms gator. Själv stod jag på slottsbacken och väntade att få se kortegen fara förbi. Folkskaran som hade samlats var en gladlynt och förväntansfull skara. Det var lätt att börja prata med varandra och skratta och känna gemenskap. Alla känslor var sånna som en Svensk inte ofta känner med folk de inte känner.
Jag hoppas att vi kan fortsätta vara så öppna och fina mot varandra som vi var i lördags och jag vill själv jobba för att det ska bli så. Får se hur det ska gå.
För att droppa några citat från lördagen som många av er nog känner igen från andra ställen:
Vi måste alla: "Bära varandra."
och Störst av allt är kärleken!
Har ni tänkt på hur lika vi människor är just mördarsniglar?
Många säger att vi härstammar från aporna men jag skulle absolut vilja hävda att vi är besläktade med dessa klibbiga små varelser. Titta bara på hur vi, liksom mördarsnigeln, dras till platser som är lite finare och lite bättre än det vi kommer ifrån. Är det en fin sandstrand så vill vi direkt bygga strandhotel där, har vi kunskap om hur vi kan så grödor ska någon manipulera grödorna så att allt dör efter några år och finns det kakor hemma så äter vi upp dem.
Tipset för att bli av med mördarsniglarna fick vi höra från en lyssnare som skrev in till programmet och sa: Ställ bara ut en tallrik med öl så kommer sniglarna dit och drunknar.
Lustigt nog är ju även många av oss människor i princip drunknade i öl eller liknande dryck. Jag vet inte om vi ska försöka sträva efter att bli mindre lika sniglarna eller om det bara är att köra på. Kanske är det inte möjligt att fly från sitt öde.
Dock måste sägas att jag faktiskt tror på vår framtid. Jag tror att till exempel mitt fina land Sverige kan gå först mot att vara världens mest kärleksfulla och rättvisa land.
I helgen fick vi, alla som ville, bevittna bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och hennes prins Daniel. Det strålade om dem och kärleken gick som en löpeld genom Stockholms gator. Själv stod jag på slottsbacken och väntade att få se kortegen fara förbi. Folkskaran som hade samlats var en gladlynt och förväntansfull skara. Det var lätt att börja prata med varandra och skratta och känna gemenskap. Alla känslor var sånna som en Svensk inte ofta känner med folk de inte känner.
Jag hoppas att vi kan fortsätta vara så öppna och fina mot varandra som vi var i lördags och jag vill själv jobba för att det ska bli så. Får se hur det ska gå.
För att droppa några citat från lördagen som många av er nog känner igen från andra ställen:
Vi måste alla: "Bära varandra."
och Störst av allt är kärleken!
onsdag 16 juni 2010
Rättvisepolisen #1
Stockholm kan behöva få lite hjälp med vad som är okej och vad som är fel beteende i mångt och mycket. Här får de lite hjälp i form utav rättvisepolisen!
tisdag 15 juni 2010
skicklig? maybe...
Att lyckas komma precis efter att bussen har gått varje dag. Det är verkligen inte tur men skicklighet.
Kanske är det livet som försöker skrika åt mig att GÅ till jobbet istället för att åka buss och det skulle jag vilja göra, om det inte var sånt trök-väder och jag inte hade så bråttom hela tiden...
Det är jobbigt att vakna varje morgon med känslan av att ha otroligt brottom och känna sig jagad. Det är jobb och aktiviteter plus mardrömmar som gör att jag inte kan få ordentligt med ro. Om det finns någon som har några tips för att styra upp ett litet liv så varsågoda att ge mig råd.
Kanske är det livet som försöker skrika åt mig att GÅ till jobbet istället för att åka buss och det skulle jag vilja göra, om det inte var sånt trök-väder och jag inte hade så bråttom hela tiden...
Det är jobbigt att vakna varje morgon med känslan av att ha otroligt brottom och känna sig jagad. Det är jobb och aktiviteter plus mardrömmar som gör att jag inte kan få ordentligt med ro. Om det finns någon som har några tips för att styra upp ett litet liv så varsågoda att ge mig råd.
måndag 14 juni 2010
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara,"
detta löfte gav han mig.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig Herre att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
Jag har aldrig lyssnat så noga på texten till den här underbara psalmen. Nu i helgen sjöng vi den under vigseln jag var på och jag fick verkligen lyssna till orden. Detta är allt man behöver göra om man är kristen och vill lite på Jesus.
Allt ju vilar i min faders händer och varje dags bekymmer vill han bära. Och hjälp mig käre Herre att vara lugn och ta var dag för vad den är inte inte göra mig några bekymmer i onödan. Eller typ så iallafall.
Wow vilken låt!!
Under en väldigt lång tid har jag inte haft kraft att sjunga. Kanske har jag kunnat sjunga med i favoritlåtar på radion eller kanske lovsång om jag varit i ett sammanhang där man fått göra det. Men det blir inte så mycket med det. Jag har tappat rösten på något sätt och önskar så att jag fick tillbaka den...
Kanske är det genom denna sång jag kan få tillbaka den.
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara,"
detta löfte gav han mig.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig Herre att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
Jag har aldrig lyssnat så noga på texten till den här underbara psalmen. Nu i helgen sjöng vi den under vigseln jag var på och jag fick verkligen lyssna till orden. Detta är allt man behöver göra om man är kristen och vill lite på Jesus.
Allt ju vilar i min faders händer och varje dags bekymmer vill han bära. Och hjälp mig käre Herre att vara lugn och ta var dag för vad den är inte inte göra mig några bekymmer i onödan. Eller typ så iallafall.
Wow vilken låt!!
Under en väldigt lång tid har jag inte haft kraft att sjunga. Kanske har jag kunnat sjunga med i favoritlåtar på radion eller kanske lovsång om jag varit i ett sammanhang där man fått göra det. Men det blir inte så mycket med det. Jag har tappat rösten på något sätt och önskar så att jag fick tillbaka den...
Kanske är det genom denna sång jag kan få tillbaka den.
söndag 13 juni 2010
Stora nya tider.
Det är livet som rör sig runt omkring oss, det går fortare och fortare ju äldre man blir och här står jag maktlös och ser saker omkring rinna bort ut ur mina händer.
Igår fick jag vara med om en otroligt stor och fin dag med mina två goda vänner Lydia och André (Nordin!!) och det var otroligt vackert bröllop och jag är glad att ha fått vara med i denna vändning i deras liv. Men att vara med under en sån här dag väcker många känslor som kan vara svårt att hantera helt och hållet. Ett stort gäng underbara människor som liksom hör ihop med mitt liv tar nu steg ut från vårt gemensamma liv och in i sina liv som gifta, förlovade eller som bara lyckliga par. En otroligt nära och god vän flyttar just idag tvärs över landet och igår var sista dagen vi sågs som två stockholmare. Jag fann mig själv just hemkommen till ett land av förändring och att hitta en plats för mig känns kämpigt på många olika sätt.
Frågan jag hade i mitt huvud under större delen av kvällen var: Skulle jag vilja gå samma väg? Vad vill jag ta vägen och vad gör jag när alla andra har gått vidare och jag står ensam kvar...
Ett svar som jag ändå hade ringande i huvudet mot slutet av gårdagen var att jag bara ska följa den väg som ligger framför och ta emot det som bjuds. Gud har en plan, det vet jag.
Sen att planen gör att jag känner mig ganska ensam och lite ledsen är ju inte alls bra och det ska jag verkligen jobba på. Det tjänar ju inget till att fastna i att man inte kan gå samma väg som alla andra, det har man ju blivit lärd att man ska gå sin egen väg och inte följa strömmen.
Nej hörrni det enda raka just nu är att sätta fokus på vad som är viktigt och sedan ge allt i det jag ska göra och ge så mycket kärlek jag kan till de som vill ha den.
Livet är kämpigt men det är också härligt och vi får ofta vara med om underbara stunder och händelser som vi kan bära med oss i hjärtat genom allt.
Ute regnar det och jag är trött men det finns en morgondag.
Igår fick jag vara med om en otroligt stor och fin dag med mina två goda vänner Lydia och André (Nordin!!) och det var otroligt vackert bröllop och jag är glad att ha fått vara med i denna vändning i deras liv. Men att vara med under en sån här dag väcker många känslor som kan vara svårt att hantera helt och hållet. Ett stort gäng underbara människor som liksom hör ihop med mitt liv tar nu steg ut från vårt gemensamma liv och in i sina liv som gifta, förlovade eller som bara lyckliga par. En otroligt nära och god vän flyttar just idag tvärs över landet och igår var sista dagen vi sågs som två stockholmare. Jag fann mig själv just hemkommen till ett land av förändring och att hitta en plats för mig känns kämpigt på många olika sätt.
Frågan jag hade i mitt huvud under större delen av kvällen var: Skulle jag vilja gå samma väg? Vad vill jag ta vägen och vad gör jag när alla andra har gått vidare och jag står ensam kvar...
Ett svar som jag ändå hade ringande i huvudet mot slutet av gårdagen var att jag bara ska följa den väg som ligger framför och ta emot det som bjuds. Gud har en plan, det vet jag.
Sen att planen gör att jag känner mig ganska ensam och lite ledsen är ju inte alls bra och det ska jag verkligen jobba på. Det tjänar ju inget till att fastna i att man inte kan gå samma väg som alla andra, det har man ju blivit lärd att man ska gå sin egen väg och inte följa strömmen.
Nej hörrni det enda raka just nu är att sätta fokus på vad som är viktigt och sedan ge allt i det jag ska göra och ge så mycket kärlek jag kan till de som vill ha den.
Livet är kämpigt men det är också härligt och vi får ofta vara med om underbara stunder och händelser som vi kan bära med oss i hjärtat genom allt.
Ute regnar det och jag är trött men det finns en morgondag.
fredag 11 juni 2010
En idé som bara kom till.
När jag åkte till jobbet om dagarna nere i Dar es salaam hände det att bussen jag hamnade på spelade musik som kom från min del av världen. Musik från 80- och 90-tal. Det fick mig alltid att njuta en stund mitt i allt kaosigt runt omkring. Jag kom så på att jag hade mycket sån musik i en blandning på min ipod och började lyssna på det mer och mer. Jag fastnade speciellt för låtar som Hathaways "what is love" och liknande. Speciellt blev jag förtjust i låten "No limit". Den låten hade kunnat vara en lovsång, min dröm har blivit att ta mäktiga låtar som den och hitta en twist som gör låten till en lovsång till Gud...
There's no limit just reach for the sky!
No valley's to deep, No mountain's to high!
True so true. Det finns ingen gräns, sikta mot himlen. Ingen dal är för djup och inget berg är för högt för Hans kärlek.
Ja, en dag ska jag skriva om texten lite så den kan hylla Jesus och hans far. Jag gillar verkligen låtar med power, det kan man ta vara på.
Thats all for today, love you all!
There's no limit just reach for the sky!
No valley's to deep, No mountain's to high!
True so true. Det finns ingen gräns, sikta mot himlen. Ingen dal är för djup och inget berg är för högt för Hans kärlek.
Ja, en dag ska jag skriva om texten lite så den kan hylla Jesus och hans far. Jag gillar verkligen låtar med power, det kan man ta vara på.
Thats all for today, love you all!
torsdag 10 juni 2010
Det är väl inte så svårt...
Jag tänkte liksom inte att det skulle vara så svårt att slänga ihop några smulpajjer men det ser inte ut att bli så bra som jag hade tänkt i mitt huvud. Nu är andra pajformen inne i ugnen och jag hoppas att det blir bättre än den första.
Idag när jag gick från jobbet tog jag vägen förbi hos mamma och pappa för att hämta lite grejer, bland annat rabarber. Där hemma väntade katten Skrollan på att få lite ömhet och mat och diverse annat. She got it all om jag säger så... det är speciellt att ha en liten varelse som man får gulla med hur mycket som helst. Hon (katten) har blivit så gosig så när man lyfter upp henne i knät så är det enda man behöver göra att klia henne på de rätta ställena (nacken och halsen) så blir hon alldeles avslappnad och rör sig inte ur fläcken. Det gillar jag verkligen. Där är en liten personlighet som väljer mig, visserligen kan jag fjäska in mig genom att bjuda på mat och prata en stund och sen kliandet men hon försöker iallafall inte hitta någon annan att göra det jag gör... så... jag får ha henne kvar, även fast hon inte är min på riktigt, livet kan vara härligt ibland.
Idag när jag gick från jobbet tog jag vägen förbi hos mamma och pappa för att hämta lite grejer, bland annat rabarber. Där hemma väntade katten Skrollan på att få lite ömhet och mat och diverse annat. She got it all om jag säger så... det är speciellt att ha en liten varelse som man får gulla med hur mycket som helst. Hon (katten) har blivit så gosig så när man lyfter upp henne i knät så är det enda man behöver göra att klia henne på de rätta ställena (nacken och halsen) så blir hon alldeles avslappnad och rör sig inte ur fläcken. Det gillar jag verkligen. Där är en liten personlighet som väljer mig, visserligen kan jag fjäska in mig genom att bjuda på mat och prata en stund och sen kliandet men hon försöker iallafall inte hitta någon annan att göra det jag gör... så... jag får ha henne kvar, även fast hon inte är min på riktigt, livet kan vara härligt ibland.
onsdag 9 juni 2010
Välkomna till min blogg!
För att liksom börja på ett nytt blad i min historia så gjorde jag en ny blogg vid sidan av den gamla afrika-bloggen (http://mittlillaafrica.blogspot.com)
Här kommer det stå om livet både i Sverige och i Afrika och tankar om allt möjligt. Det är spännande att börja skapa mer och mer av ett liv samtidigt som det är otroligt svårt som jag tror många av er vet. Vi har alla olika vägval att välja och svårigheter att möta.
Livet är här, lets grab it... eller?
Här kommer det stå om livet både i Sverige och i Afrika och tankar om allt möjligt. Det är spännande att börja skapa mer och mer av ett liv samtidigt som det är otroligt svårt som jag tror många av er vet. Vi har alla olika vägval att välja och svårigheter att möta.
Livet är här, lets grab it... eller?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)