på gång...

Efter en sommar av mestadels chilltime och goa stunder med nära och kära har nu hösten kommit igång på allvar. På jobbet arbetar vi redan nu som nissarna inför julen, trots att jag inte tror att nissarna börjat jobba på klapparna ens ännu. Ingen rast eller ro för det är många människor i landet som behöver hjälp med pressande under nätterna eller sömnapné som vi vill hjälpa dem bli av med.
Trots allt hårt jobb har jag börjat ta vara på tiden och göra det som känns viktigast i livet. Förra helgen spenderade jag söndagen med mamma då vi for och plockade upp ett stort antal rovor och andra grödor på vår kolonilott och beundrade vad jorden kan ge oss för godsaker. Därefter bjöd jag mamma och hennes vännina på lunch och vi hade en trevlig stund.
Denna helg tog mamma på egen hand upp resten av våra skatter då det fanns risk för frost enligt nyheterna tidigare i veckan. Hemma blev det sedan skärdefest och ett stort jobb med att skrubba morötter och koka in för att frysa och mamma la in rödbetor efter konstens alla regler.
Lite inspirerad av allt finlir i köket tog jag tillsammans med en kompis idag och lagade till oss en festmåltid som inte var utav denna världen (kändes det som). Vi gjorde någon form av moussaka med squash från kollonilotten och hade rödbetor med fetaost till. Allt var mycket gott och det blev över väldigt mycket mat, jag får ta och frysa in det så jag kan ta med till lunch i flera veckor. gott gott gott!
Det känns alltid lite bättre att leva när jag får njuta av goda saker så som en vällagad måltid med naturliga ingredienser eller gott sällskap av en nära vän. Jag tackar Gud för förmånen av att ha allt detta.
Så flyter tankarna osökt in på de som lider nöd på afrikas horn och inte alls kan få samma chans som mig att njuta av livet. Jag ber och hoppas att de ska finna ljus i sina liv och kunna njuta då och då trots allt de får gå igenom. Som tur är finns det möjligheter för oss som har mycket att ge av det vi har till de som inte har någonting. Många bra organisationer finns just nu på plats för att hjälpa så många nödställda de bara kan. Jag hoppas att det görs på ett så bra sätt som möjligt.

För att knyta ihop säcken igen så kan jag avsluta med att mitt i mina tankar om nödställda dök en ny-gammal tanke upp i huvudet igen...
Imorgon blir det att gå tillbaka till tomteverksta'n igen och jobba på, många måste få vår hjälp med det vi kan göra. Även om de inte är svältoffer eller annat så är det ändå viktigt. Alla kan vi göra något för att hjälpa någon i vår närhet. Det är inte bara de som åker till en annan kontinent som är hjältar. Jag vill uppmana alla (både de som läser detta och andra) att vara vardagshjältar. Ni kan vara det i stort och i smått. Det behövs inte alltid så mycket utan bara ett litet ord, en blick eller en ostmacka...

Glid i frid mina älskade vänner!