A Big fish in a small pond.

Ikväll gick filmen "big fish" på svt2. Jag har älskat den filmen sedan första gången jag såg den. Men jag la märke till hur jag upptäcker nya detaljer i filmen hela tiden som gör den så sevärd från gång till gång.
Ikväll fastnade jag speciellt för den scenen (spoiler allert) då pappan får sonen att ta över stafettpinnen då han själv ligger på sin dödsbädd. Då sonen hela tiden varit väldigt skeptisk till sin fars, enligt honom, eviga storytelling är det så vackert när pappan är för svag för att ens tala själv och sonen får lugna honom och de tillsammans fantiserar om pappans begravning. Det blir som att cirkeln sluts, då gråter jag... Det är vackert när människor finner varandra!